Är vi för lagom i Sverige? Även som cyklister och fans?
De flesta som är på en cykeltävling (pratar mtb, dålig lvgkoll) och kollar hejar lite på de flesta. De flesta hejar på den som leder.
I Schweiz och idag fick jag se de lite annorlunda. Att kolla på en världscup utomlands ger ett helt annat perspektiv jämfört med lilla Sverige. Man hejar på den som leder och de man känner som vi. Men när en schweizisk damjunior låg en bra bit efter och hade det riktigt jobbigt så hejade publiken extra. För att hjälpa den stackars cyklisten att tro på sig själv, få självförtroende och inte lägga av med cyklingen för tidigt.
När dameliten körde gick det runt en massa folk med röda t-shirtar som stod Hopp Nathalie på. Alla medlemmar i Nathalie Schneitter fanclub. En fanclub det kostar 100 CHF att gå med i, lite över 700kr. Kan också bli donator för 500 CHF. På vägen ifrån tävlingen åkte vi om en bil där det stod något om att de hejade på Sven Nys i bakrutan.
Entusiasm och folk som hoppas och tror till den grad att de kan betala extra för att en cyklist ska vinna eller bara köra bra.
I Offenburg var det flera speakers längs banan, spelades musik, hejades och var grymt bra drag. Ett sådant liv som skulle kunna få vilken cyklist eller idrottare i världen att prestera lite bättre. Det blir inte bara roligare för cyklisten, det blir roligare att vara publik också än att bara stå och kolla på.
Sverige behöver mer liv, mer påhejningar och mindre lagom. Vi behöver speakers som pratar och bryr sig. Roberto Vacchi är ett bra exempel på de, men en som också är bra på att prata är Oscar Ekstam, varför är inte han speaker mer nu när han inte tävlar?
Vi är de som kan förändra, vi är de som gillar sporten, vi är de som gillar att bli påhejade.
Tänk på det till nästa tävling ni går på, hjälp till att revolutionera cykelsporten. Perfekt nu inför världscupen i Vårgårda och inför kommande cykelcrosssäsong.









