Grenserittet 2010

Nu har jag kommit tillbaks till lugnet efter stormen igår.

Det hela började egentligen i fredags när jag skulle åka upp till Strömstad och kom på att jag glömt min pump. Att köra med splitternya Dugast utan att ha koll på trycket kändes inte som någon hit. Som tur är har jag vänner som också kör och smsade och frågade Emil om jag kunde låna hans lite. Rullade bort till där han bodde och fick låna hans 12år gamla pump som någon arbetsgivare/sponsor borde ersätta. Fick även prova nya XTR980, Shimano kan förbättras märktes då. Växelreglagen fungerade bättre än 970 som jag dissat lite, vevpartiet såg fint ut, 7mm smalare än de gamla (163mm q-faktor m.a.o) och bromsarna kändes riktigt bra. Synd bara Shimano inte kommer med BB30.

Lördagen kom och jag rullade ner till gymnasiet och hämtade ut nummerlapp, t-shirt och hejjade på Kajsa Snihs som önskade mig lycka till. Hem och åt frukost och fixade iordning allt. Rullade ner och värmde upp lite sisådär innan jag rullade (läs: gick) in i startfållan på Kärleksudden. Vi blev lotsade in till starten sen och 8.45 gick starten för fålla 3 som jag startade i.

Hade tänkte ta det lite lugnt i början så jag inte väggar efter 4 mil som förra året. Lyckades helt okej i grusbackarna i början och körde även om en hel del uppför. Nerför och på platten hade jag inte lika bra tryck så då fick jag kämpa lite mer, vet inte om däcken kändes lite segrullade på asfalten eller om det bara var placebo med. Kändes bra annars.

Det flöt på, stigarna var blöta på ytan och leran sprutade rätt bra men greppet svek inte. Stigpartiet jag fruktat för just leran var för året grusat och banan var nästan i toppklass överallt.

Flöt på fint och gick bra i klungan jag var med i. Kom till en backe (sista i Sverige) där vi fick gå, för mycket folk och leriga stenar var ingen hit för cykling. Väl uppe så spelade orkestern som vanligt och det började gå utför.

Förbi gränsen till Norge och nu gick det utför på riktigt på en slingrig asfaltsväg, tappade några placeringar då 40-11 inte var alltför snabbt eller min kadensträning så bra. Men väl nere så slapp vi köra in via Berby gård och Mördarbakken (usel backe som regnat bort dagen innan). Satte igång ett fint tempo uppför asfaltsbacken istället med 175 i puls så blev det jag som körde om och fick leda en klunga upp. Fick även en ny flaska av min syster som langade i slutet av backen.

Sen blev det norsk mtb, mycket grusväg och taktik med skrikande norrmän om att man skulle rotera och hjälpa till. Undrar varför de alltid ropar sådant längst bak och inte går upp och drar istället? Fick igång ett hyfsat samarbete en stund iaf men var som alltid en som inte gick fram och så blev vi inte så många som gick runt (8st kanske). Började gå lite på rött och satte mig lite längre bak även jag förutom på stigarna där det går att köra om norrmännen fint. Låg en stund bakom en smal lång kille på en heldämpad GF 29er med, grymt stor hoj.

Efter ca 65km på en grusväg längs en sjö började de gå lite för fort enligt mina ben och tvingades släppa den fina klungan.

Hängde på en som kom ikapp lite och gasade så gott jag kunde och det gick på hyfsat ändå. när det var mellan 10 och 5km kvar kom en brant nerförsbacke (bortregnad förra året) som är det enda stället där jag absolut föredrar dämpad gaffel. Nerför den var det riktigt småstökigt och svängigt. Bromsarna fick jobba hårt och mina armar fick jobba hårdare med stel gaffel. Verkligen en backe man kan köra sönder cyklar i, vilket en också hade gjort. När jag kom ut på åkern nedanför körde jag om en kille som hade kört av sin ram.

Sen var det bara fullt tryck. Coca Cola hade som vanligt en massa reklam och även en ”depå” med cola i en asfaltsbacke, klockrent och man längtar alltid lika mycket dit. Kom ikapp en kille som kört ifrån mig efter ca 1mil av tävlingen och körde om honom. Tore tror jag han hette. Han körde om mig och jag låg lite på rulle innan jag körde om och ifrån när ett gäng andra kom ikapp i näst sista backen. Sen kom sista backen, en backe där man verkligen vill köra fort och komma i mål så man slipper skiten men tror ingen kan åka så fort i den backen. Jag körde så fort jag orkade och folk hejjade på mig som några även gjort innan längs banan (skrikit: Heja Jonas). Det stärker och är riktigt kul att höra av norrmän och norskor.

I mål på 2.56 och ungefär lika nöjd som jag var trött. Tog mig i mål, på en bra tid och dessutom hade både jag och cykeln fungerar precis som jag velat. Mitt första långlopp med stel gaffel och enkelklinga avklarat.

Sen blev det dusch, mat, gratulera Wengelin och gå till min syster som stod i cykeltvättkön:

7459 som startade och alla körde i lera. Kan tänka er att det blev lite kö, professionellt så var det några stycken ifrån Grenserittet som stod med de sponsrade högtryckstvättarna och tvättade så gick rätt smidigt och fick bort det värsta iaf.

Grenserittet gjorde även om nummerlapparna i år på ett föredömligt sätt som även svenska långlopp borde göra. För eftersom man kör med chip behöver ju ingen stå och läsa numret ifrån långt håll. Då är det bättre att skriva namnet stort så medtävlande/mottävlande och publiken kan säga saker och hejja på rätt person. Riktigt kul och klockrent för att säga till någon som ligger i samma klunga något med.